| Mina besökare | |
| Totalt: | |
| Idag: | |
| Online nu: | |
Jobbiga ungar!
Är ingenting mot jobbiga föräldrar!
Jag var inne på en affär i går.
(Det var där jag köpte vaxduken så ni förstår säkert snart varför jag måste ha kapat fel)
Strax innan stängning var det, så de var rätt så lugnt i butiken.
En familj bestående av 2 vuxna och 2 barn kom in i butiken.
Skulle tippa att pojkar var i ungefär 4-6 års åldern.
Familjen hann bara vara inne i butiken en kort stund innan pojkarna rastlöst
började driva omkring i butiken. Gick lite planlöst runt och slet i och kollade
på en del saker, förmodligen väldigt trötta efter en lång shoppingdag kan jag tänka mig.
Fullt normalt alltså.
(Med varsin stor godispåse i handen)
Dom var inte på något sätt så där helstöriga eller så där vilda att
det var nån risk för "demolition in the butik" som det ju lätt kan bli ibland.. med 2 åringar.
Nä.
Det jobbigaste med hela situationen var deras PAPPA.
Han tjatade, och han pratade, och tjatade högljutt och konstant hela tiden!
Långa långa ramsor, förmaningar och hot till pojkarna om att
"nu skulle han minsann ta av dom deras godispåsar!" och
"nu blir det verkligen ingen TV i kväll!" "och nu får ni sluta annars
blir det inga julklappar!"
Hot på hot och TJAT på tjat!!!
Det enda som hördes i butiken var den där jäkla farsan som gnatade på
och gnällde och till slut hade jag bara lust att skrika åt honom att skulle vara TYST!
Men det gjorde jag ju förstås inte.
Ungarna drev runt helt obrydda och kollade på saker samtidigt
som dom sneglade lite förvånat på sin far emellanåt.
Som om dom undrade vad han höll på med.
Mamman var fullt upptagen med att handla stora täcken och reflekterade
inte ens över resten av sin familj.
Som tur var för henne. Hon utförde sin shopping väldigt effektivt, ostört och bra.
Jag fattar överhuvudtaget inte varför pappan och barnen skulle med in i affären???
Och, om nu pappan började uppleva hela situationen så himla jobbig,
varför inte bara ta med sig barnen och gå ut till bilen????
What´s the problem liksom?
Jag påstår verkligen inte att mina barn är som små värmeljus inne på affärer.
För det blir stökigt ibland. Eller att jag är nån perfekt förälder.
Men blir det jobbigt eller ohållbart, så GÖR jag då någonting åt det!
Istället för att bara gå runt och tjata högljutt i en kvart till ingen nytta mer än
att distrahera och störa, andra stackars kunder som försöker mäta vaxdukar!
Jag tror inte jag hörde ett ljud från pojkarna på hela tiden.
Det är nog bara att inse att julhandeln har kommit igång och att det är dags att
stålsätta shoppingnerverna. Det brukar väl gå sädär..
Eller är det bara jag som är en elak, lättstörd person kanske?:)
Jag var inne på en affär i går.
(Det var där jag köpte vaxduken så ni förstår säkert snart varför jag måste ha kapat fel)
Strax innan stängning var det, så de var rätt så lugnt i butiken.
En familj bestående av 2 vuxna och 2 barn kom in i butiken.
Skulle tippa att pojkar var i ungefär 4-6 års åldern.
Familjen hann bara vara inne i butiken en kort stund innan pojkarna rastlöst
började driva omkring i butiken. Gick lite planlöst runt och slet i och kollade
på en del saker, förmodligen väldigt trötta efter en lång shoppingdag kan jag tänka mig.
Fullt normalt alltså.
(Med varsin stor godispåse i handen)
Dom var inte på något sätt så där helstöriga eller så där vilda att
det var nån risk för "demolition in the butik" som det ju lätt kan bli ibland.. med 2 åringar.
Nä.
Det jobbigaste med hela situationen var deras PAPPA.
Han tjatade, och han pratade, och tjatade högljutt och konstant hela tiden!
Långa långa ramsor, förmaningar och hot till pojkarna om att
"nu skulle han minsann ta av dom deras godispåsar!" och
"nu blir det verkligen ingen TV i kväll!" "och nu får ni sluta annars
blir det inga julklappar!"
Hot på hot och TJAT på tjat!!!
Det enda som hördes i butiken var den där jäkla farsan som gnatade på
och gnällde och till slut hade jag bara lust att skrika åt honom att skulle vara TYST!
Men det gjorde jag ju förstås inte.
Ungarna drev runt helt obrydda och kollade på saker samtidigt
som dom sneglade lite förvånat på sin far emellanåt.
Som om dom undrade vad han höll på med.
Mamman var fullt upptagen med att handla stora täcken och reflekterade
inte ens över resten av sin familj.
Som tur var för henne. Hon utförde sin shopping väldigt effektivt, ostört och bra.
Jag fattar överhuvudtaget inte varför pappan och barnen skulle med in i affären???
Och, om nu pappan började uppleva hela situationen så himla jobbig,
varför inte bara ta med sig barnen och gå ut till bilen????
What´s the problem liksom?
Jag påstår verkligen inte att mina barn är som små värmeljus inne på affärer.
För det blir stökigt ibland. Eller att jag är nån perfekt förälder.
Men blir det jobbigt eller ohållbart, så GÖR jag då någonting åt det!
Istället för att bara gå runt och tjata högljutt i en kvart till ingen nytta mer än
att distrahera och störa, andra stackars kunder som försöker mäta vaxdukar!
Jag tror inte jag hörde ett ljud från pojkarna på hela tiden.
Det är nog bara att inse att julhandeln har kommit igång och att det är dags att
stålsätta shoppingnerverna. Det brukar väl gå sädär..
Eller är det bara jag som är en elak, lättstörd person kanske?:)
Kommentarer
Postat av: Ting
Det är nästan alltid föräldrarna som är problemet.
Jag hade blivit skogstokig!
Postat av: Malla
Fabbe får EN varning. "Om du inte slutar tjata så lämnar vi butiken utan att handla". Tjatar han, så drar vi-.Thats it. Man kan fan inte hålla på och hota och hota, ungarna är ju inte knäppa! Åh jag blir så irri på såna där!
Postat av: Stort och smått
Men gud vilken jobbig pappa! Jag hade också velat skrika åt honom!!!
Fattar han inte själv att det inte funkar att bara hota med tomma hot?! Vilket det låter som att han gjorde... Barn lär sig ju blixtsnabbt om det inte ligger sanning bakom hoten!
Postat av: David
Det var alltså pappans fel att vaxduken blev för kort?
Postat av: Malin
Jamen det är ju klart att det var.
Jag ska nog söka upp honom när jag tänker efter..........
Och kräva pengarna tillbaka.
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
